Kaffe

-Vad är det för smak på pinup-läsken?
Det är svårt att höra den korta baristans svar när han mumlar som han gör. Jag hinner uppfatta pepparmint, nåt med bitter, nåt med bitter och nåt till med bitter. Han stannar upp och tillägger jordgubb/grape. Bra, för jag gillar inte bitter.
-Jag tar en sån då.
-Jag tror dom är slut.
Typiskt.
-Nej, det var dom inte, säger han och tar fram en rosa flaska med en femtiotals pinuppa på. Hans kvinnliga kollega bakom honom påpekar att jag nog skulle föredra en kall och dom är slut.
Typiskt. Lite motvilligt ställer han tillbaka flaskan med ljummen läsk. Vad tar han mig för?
Jag tittar på tavlan med snygga kaffenamn. Jag är jättetörstig och skulle bara vilja ha nåt kallt.
-Ok, jag tar en frappé istället.
-Detgårinteförismaskinenärtrasig. Antingen så pratar han alltid så här fort eller så är det sjuttiotusende gången han säger det här idag och klockan är bara ett.
-Ok, jag tar en scr-aaa-tti... Det var svårt att uttala och jag fick inte ens chansen för han avbröt mig. Han sa, vad det nu hette, väldigt snabbt. Nu skryter han med sin italienska, på en stor och ful lapp skriver han "du kan inte ditt kaffe" på min näsa.
-Ok, jag tar en sån då.
-Detgårinteförismaskinenärtrasig. Nu betonar han verkligen ismaskin.
-Ge mig en latte då.
Han nickar och tittar på Ronny.
-En americano.
Han nickar mot Ronny och sen mot sin kvinnliga kollega som står redo vid den brötiga kaffemaskinen. Jag gillar verkligen inte sättet han nickat på till Ronny, sådär gillande. Är det bara för att beställde korrekt? Vem tror han att han är egentligen, Soup Nazi eller?!
-Det blir fyrtifem.
På disken trängs våra koppar med roliga fejksockerförpackningar och honung. Varför har dom honung när de inte serverar te? Det är uppradat på längden och tvären med snygga flaskor och kitchiga små kakor, dahlior i lila plast som står i vatten. Det är snyggt. Inte dahliorna men allt det andra. Vi hade lika väl kunnat vara på nån bakgata i Havanna. Ronny tar sin kopp och baristan har tagit nya beställningar. Han tittar på mig när jag bara står kvar utan att röra mitt glas med perfekt skum. Han behöver den lilla ytan till de nya, korrekt beställda kaffenamnen.
-Min växel tack.
Där, precis då sprack hans fasad. I exakt två nanosekunder var han inte längre den coola baristan som basade över kundernas kaffebeställningar. Han var mänsklig och hade gjort ett misstag. Det gladde mig i exakt fyra nanosekunder. Fan vad snabb han var att ge mig min växel.