För er som vill ha något att göra i väntan på nästa inlägg:
http://hemlagad.blogspot.com/
Jag känner kocken och kan gå i god för att maten är välsmakande. Eller ja, jag känner kocken och jag har ätit hennes mat en gång... Vi dricker mest te. Ibland köper vi mackor från Café med mera. Vaddå med mera? Där finns inget internet, ingen sprit, inga brandmän... Any who, check it out. Hemlagad alltså.
Peace out.
fredag 20 mars 2009
Ställ inga frågor...
Det luktar lite konstigt hemma hos oss. Det är egentligen inte så konstigt, vi har målat om i hallen. Innan vi målade om så spacklade vi och slipade några gånger och tillslut gick vi och la oss med slipdamm i svalget men med lukten av Alcrofärg i näsan. Köket är skurat med såpa, doftar gott men den aromen är inte lika ihärdig som andra kemikaliemedel man har när man städar, men vad gör väl det? Solen har visat sig de senaste dagarna så vi har haft fönstren öppna, in med våren! Sen bor vi ju också precis ovanför soprummet så det där våraktiga får lov att komma in en annan väg istället...
Japp, fönster-putsar-humöret kom med solen, tyvärr har den inte behagat stanna längre än att den hälsat på i köket, men vad gör väl det?
Nu är det kväll och jag har spenderat dagen genom att varva kaffepimplande med tvättstugespringeri och därmed inte fått så mycket annat gjort. Jag gör som jag alltid har gjort, jag tar det sen.
Det är fortfarande kväll och jag vill inget annat än att gå och lägga mig, bara strunta i att det ser ut som det gör. Jag slänger mig på soffan och vill bara dö.
Tidigare idag skruvade Ronny upp skolådorna. Innan det så tömde jag dem på dess innehåll och la en salig blandning på soffbordet, vad gör väl det, ska ju ändå städa här senare... Ronnys skor luktar man och då menar jag inte Cerruti. Kattlådan står för tillfället i vardagsrummet och jaa, jag tror minsann att Jum Jum ätit orm. Men vad gör väl det? Jag bara suckar och drar täcket över mig, slår på tv:n och tar fram påsen jag köpte förut när jag insåg att jag inte skulle städa senare utan bara slänga mig på soffan istället och bara tycka synd om mig själv för att jag lever i sådan misär och inte har styrkan att dra mig ur det. Har jag nämnt att mina antidepressiva är slut och att Apoteket stänger klockan arton, inte nitton?
Men va faan!
Helvettes jävla skit! Fan! Allt är Maries fel! Om det inte vore för att jag var hemma hos henne tidigare hade jag aldrig smakat på de där ostbågarna som jag sedan köpte till mig också! Vet ni hur ostbågar luktar?!
Jag tyar icke mer, stäng av, stäng av, stäng av! Såå ja, nu så, "Så ska det låta", trevligt program det där. Särskilt idag när en av gästerna var en liten man jag aldrig hört talas om eller hört innan. Ingen aning om vad han heter men han är från Norrland, hundrasextio centimeter lång och ser bara allmänt snäll ut. Han är nog en mästare på varma mackor. Fast han hade säkert bjudit på sådana med renskav i eller älg. Jag gillar inte viltsmak men det gör ingenting, han hade gjort såna där specialare till mig och jag hade lindat in honom i en fleecepläd och gett honom tekakor med prickigkorv och kall O'Boy. Han envisas med att spela falskt på pianot, trots att jag är patologiskt tondöv så hör jag det, men vad gör väl det? Han gör ju så goda varma mackor...
Lill Lindfors gör "Trubbel" hundra gånger bättre än fröken Zetterlund men det liksom hamnar i skuggan av Idol-Måns eviga balladförsök eller vad det nu är han håller på med. Han luktar säkert äckligt. Nu är jag lugn igen, skönt. Trots allt så lyckades jag mota bort ångestmonstret.
Norrläningens lag vinner, det är så fint med detta program för när ett lag vinner så får de framföra en sång. Vilken de vill. De får alltså lov att välja en utav det kända universums alla låtar.
"Highway to hell". JAG AVSKYR DEM! JÄVLA SATANS AC/DC-ÄCKEL SOM FÖRPESTAR MIG MER ÄN NÅGOT ANNAT!!! De valde alltså "Higway to hell" utan att någon riktade en bazooka mot dem, helt frivilligt alltså...
...Why God, why?
Självklart får ni ställa frågor, så länge de inte rör kattlådor, skor på borden, röran efter Ronny i hallen då han bestämde sig för att skura i skrubben och rev ut allt för att sedan ångra sig (kanske han letade efter något?) eller liknande ämnen.
Japp, fönster-putsar-humöret kom med solen, tyvärr har den inte behagat stanna längre än att den hälsat på i köket, men vad gör väl det?
Nu är det kväll och jag har spenderat dagen genom att varva kaffepimplande med tvättstugespringeri och därmed inte fått så mycket annat gjort. Jag gör som jag alltid har gjort, jag tar det sen.
Det är fortfarande kväll och jag vill inget annat än att gå och lägga mig, bara strunta i att det ser ut som det gör. Jag slänger mig på soffan och vill bara dö.
Tidigare idag skruvade Ronny upp skolådorna. Innan det så tömde jag dem på dess innehåll och la en salig blandning på soffbordet, vad gör väl det, ska ju ändå städa här senare... Ronnys skor luktar man och då menar jag inte Cerruti. Kattlådan står för tillfället i vardagsrummet och jaa, jag tror minsann att Jum Jum ätit orm. Men vad gör väl det? Jag bara suckar och drar täcket över mig, slår på tv:n och tar fram påsen jag köpte förut när jag insåg att jag inte skulle städa senare utan bara slänga mig på soffan istället och bara tycka synd om mig själv för att jag lever i sådan misär och inte har styrkan att dra mig ur det. Har jag nämnt att mina antidepressiva är slut och att Apoteket stänger klockan arton, inte nitton?
Men va faan!
Helvettes jävla skit! Fan! Allt är Maries fel! Om det inte vore för att jag var hemma hos henne tidigare hade jag aldrig smakat på de där ostbågarna som jag sedan köpte till mig också! Vet ni hur ostbågar luktar?!
Jag tyar icke mer, stäng av, stäng av, stäng av! Såå ja, nu så, "Så ska det låta", trevligt program det där. Särskilt idag när en av gästerna var en liten man jag aldrig hört talas om eller hört innan. Ingen aning om vad han heter men han är från Norrland, hundrasextio centimeter lång och ser bara allmänt snäll ut. Han är nog en mästare på varma mackor. Fast han hade säkert bjudit på sådana med renskav i eller älg. Jag gillar inte viltsmak men det gör ingenting, han hade gjort såna där specialare till mig och jag hade lindat in honom i en fleecepläd och gett honom tekakor med prickigkorv och kall O'Boy. Han envisas med att spela falskt på pianot, trots att jag är patologiskt tondöv så hör jag det, men vad gör väl det? Han gör ju så goda varma mackor...
Lill Lindfors gör "Trubbel" hundra gånger bättre än fröken Zetterlund men det liksom hamnar i skuggan av Idol-Måns eviga balladförsök eller vad det nu är han håller på med. Han luktar säkert äckligt. Nu är jag lugn igen, skönt. Trots allt så lyckades jag mota bort ångestmonstret.
Norrläningens lag vinner, det är så fint med detta program för när ett lag vinner så får de framföra en sång. Vilken de vill. De får alltså lov att välja en utav det kända universums alla låtar.
"Highway to hell". JAG AVSKYR DEM! JÄVLA SATANS AC/DC-ÄCKEL SOM FÖRPESTAR MIG MER ÄN NÅGOT ANNAT!!! De valde alltså "Higway to hell" utan att någon riktade en bazooka mot dem, helt frivilligt alltså...
...Why God, why?
Självklart får ni ställa frågor, så länge de inte rör kattlådor, skor på borden, röran efter Ronny i hallen då han bestämde sig för att skura i skrubben och rev ut allt för att sedan ångra sig (kanske han letade efter något?) eller liknande ämnen.
söndag 1 mars 2009
Kära läsare
peeeeeep peep peeeeeep peeeeeep
-Doktorn! Vi förlorar katten, hjärtat stannar!
-Ge mig trehundrathugofem milliliter dostjosan!
-Fortfarande ingen puls!
-Ok, ge mig de där elektriska grytlapparna, ladda tvåhundra volt.
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep
-Doktorn, hjärtat!
-Clear!
-Kom igen katten, kom igen...
-Clear!
-Fortfarande ingen puls!
-Ge mig tre deciliter!
-Av vad?
-Nurse, den katten behöver inga sympatier, bara rejäla grejer, clear! Ta tre deciliter av allt vi har och öka grytlapparna till tvåtusen volt! Clear!
-Doktorn...?
-VILL DU ATT KATTJÄVELN SKA DÖ ELLER?!
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep
-Doktorn, hjärtat har stått still länge nu...
-Jag vet! Jag vägrar bara att ge upp! Clear!
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep peeeeeep peep peep peep
-Doktorn, det fungerade! Vi har puls!
Kära läsare,
jag kan glatt förmedla i detta pressmeddelande att Katten inte dog den här gången heller. Efter ett intensivt återupplivningsförsök kan vi nu tala om att Katten lever och mår bra. Trots att Katten verkar väldigt nyfiken på tagenbordet kommer det dessvärre att ta ett litet tag innan Katten kan blogga. Men hava tålamod, Katten komma tillbaka.
Tack!
-Doktorn! Vi förlorar katten, hjärtat stannar!
-Ge mig trehundrathugofem milliliter dostjosan!
-Fortfarande ingen puls!
-Ok, ge mig de där elektriska grytlapparna, ladda tvåhundra volt.
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep
-Doktorn, hjärtat!
-Clear!
-Kom igen katten, kom igen...
-Clear!
-Fortfarande ingen puls!
-Ge mig tre deciliter!
-Av vad?
-Nurse, den katten behöver inga sympatier, bara rejäla grejer, clear! Ta tre deciliter av allt vi har och öka grytlapparna till tvåtusen volt! Clear!
-Doktorn...?
-VILL DU ATT KATTJÄVELN SKA DÖ ELLER?!
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep
-Doktorn, hjärtat har stått still länge nu...
-Jag vet! Jag vägrar bara att ge upp! Clear!
peeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeep peeeeeep peep peep peep
-Doktorn, det fungerade! Vi har puls!
Kära läsare,
jag kan glatt förmedla i detta pressmeddelande att Katten inte dog den här gången heller. Efter ett intensivt återupplivningsförsök kan vi nu tala om att Katten lever och mår bra. Trots att Katten verkar väldigt nyfiken på tagenbordet kommer det dessvärre att ta ett litet tag innan Katten kan blogga. Men hava tålamod, Katten komma tillbaka.
Tack!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)