Söndag med vänner

-Ska vi åka hem till Loke och Elis?

-Nej.

-Ska vi hälsa på Lina och Petter då?

-Ja! Jippie!

I söndags var vi i Sjövik. Eller till och med i en förort till Sjövik, Östad. Där i ett mysigt, rött hus med snickareglädje i entrén och dragiga dörrar bor familjen Baldenäs/Johansson. Hur mysigt som helst. Loke blev helt till sig när vi kom, mest för att jag var där.

-Mimmi, Mimmi!

Men jag hann inte säga mer än hej förrän han tog Milton i handen och ledde in honom i lekrummet. Där i en målarbok visade han sina alster. Mycket färg över hela pappret precis som det ska vara. Milton verkade inte särskilt intresserad utan började vända på leksakerna istället.

Milton och Loke har alltid lekt bra med varandra, turats om och hjälpts åt. Ja, det har ju varit några bett här och var från vår son, men annars har det varit fövånansvärt bra. Tills idag.

Det enda de turades om att göra var att slå varandra. Bett, dra i håret, putta och knuffa undan.

När Loke inte fick knuffa undan Milton från boken vi läste tillsammans, gick han istället och ställde tillbaka den i bokhyllan och så höll det på. Det tråkiga var att Milton hämnades på något genom att måla med krita på högtalaren...

Den käraste ägodelen som Loke har är en traktor. En stor, jättefin traktor med släp. Ingen får pilla den eller ens titta på den, den är bara Lokes och ni kan ju själva föreställa er ljudnivån när Milton satte sig på den. Hur ska jag förklara? Ni vet hur heliga kor är för indier, vapen för amerikaner, pudding för engelsmän och ordning för tyskar? Om man lägger ihop allt det där tillsammans så kommer man inte ens i närheten av vad traktor med släpet är för Loke.

Men efter några timmar hände något mycket märkligt. Milton hittade traktorn igen, satte sig på den och Loke tittade på. Han gnydde och vred på sig lite grann, sen satte han sig på flaket.

-Sitta flaket.

Han satte sig glatt på flaket. Ingen vågade andas, inte ens pyttelilla Elis. Vi skyndade fram med våra kameror, ingen visste vad de skulle säga, tänk om man sa fel grej och förstörde den magiska händelsen?

Ja, jag vet, jag är en fantastisk fotograf. Men ni måste förstå att det handlade inte om att ta en fin bild på grabbarna med traktorn, utan det handlade om att ta en bild! Men här de i alla fall, Loke och Milton tillsammans.

Nej, det tar inte slut där. De turades sedan om att sitta på flaket. Halleluja!

Det värsta med att träffa någon som har en liten bebis är att man så väldigt gärna vill ha en själv. Elis är så himla söt och snäll. Jag har allvarliga planer på att ta honom men jag ska nog vänta tills han har ammat klart helt och hållet för han skriker så förfärligt när jag inte ger honom någon mat.

Ja, jag blev imponerad av hur fint Loke och Milton lekte till slut och hur stark Elis är för att vara så liten men det som fascinerade mig mest var när Lina gjorde ugnsbakade äpplen.

-Mmm, det är jag sugen på. Men hur gör man då?

Så brukar jag också säga, jag brukar också kolla upp recept. Men här blev jag riktigt imponerad och nästintill chockerad; hon gjorde det. Hon fyllde äpplen med mandelmassa och hasselnötter och när de var inne i ugnen fixade hon vaniljvisp och, håll i er nu -kolasås. Nej, inte såndär man köper, utan hemmagjord, egengjord. Jag visste inte ens att man kunde det.

-Jodå, lätt som en plätt, sa Ronny då. Man rör ner det här med det där och vispar si och så.

-Va? Har du gjort det förut?

-Ja, det är väl klart.

-Varför har du inte, under alla våra åtta år tillsammans, gjort det då?!