Kalas, andra sittningen

Vi har valt att inte ha ett kalas där alla är samlade under ett och samma tak på en och samma gång och sen få det överstökat. Jag träffar min familj väldigt sällan så för mig blir det lättare att dela upp. Dessutom skulle vi inte få plats. Det är skillnad när man har fest, då är det självklart att barrikadera sig på mattan i köket, hänga i klungor i hallen eller stå i vägen någonstans.

Idag, söndag, var det alltså dags för familjen på fars sida att fira Milton. Det börjar bli lite av en tradition att ställa klockan för att köpa vispgrädde, efter fyra timmars sömn ringer alltså klockan. Blosset hade slut på vispgrädde och jag undrar verkligen hur, men hur som så fick jag min grädde tillslut och Milton skeppades till faster Marie så att jag och Ronny kunde stressa livet ur oss än en gång. Vad gör man inte för sina barn?

Patrik, Veronica och Mickan. Bloggpose?



En Saab i lantmiljö, som taget ur en reklamfilm.
Jag vill bara poängtera att jag glittrat asfalten.

Alla fick plats runt bordet! Om man då tar i beräkning att jag och Ronny turades om med att sitta. Under middagen var det min och under fikan Ronnys tur. Inte alls krångligt!

Farbror Roger hjälpte Milton med paketöpp-ningen och dagen till ära gick det i Duplos tecken.

Baddare är mumma! Här i knät på Bettan som numera heter Elisabettan enligt Milton.

Det var roligt när vi tände ljusen på tårtan, sjöng och hurrade. Miltons blick vandrade sakta runt, han tittade noga på var och en när vi sjöng. Han såg väldigt konfunderad ut. Så fort jag portionerat ut tårtbitar började Milton, på kanten där han satt.
-Paket.

Han har fått smak för paket. Hela morgonen har han tjatat på mig, eller rättare sagt frågat väldigt snällt om det möjligtvis kanske fanns paket till honom någonstans. Fast han var sötast under frukosten. Jag och Ronny hade pratat väldigt mycket och livligt om dagens sysslor.
-Du måste hjälpa mig med tacopajen, Ronny.
-Jag hjälpa dig, säger Milton med ett leende.
-Åh, vad du är snäll!

När han var hos Marie hade han fått tag på hennes Luciatåg, en såndär dyr adventsljusstake. Han höll så fint i sladden och gick och drog den bakom sig.
-Men Milton, vad gör du? utbrister Marie. Så får du inte göra med mitt Luciatåg!
-Joo. Jag är jättesnäll.

Sen brände han sig på Veronicas plattång. Nej, han brände sig inte, han tog på den med tummen och upplevde värme. Kallt virat runt tummen, precis som sin mor. När han kom hem visade han stolt upp sitt finger, eller högertumme eller vänstertumme. Han hade glömt vilket utav det det var men ont hade han, jätteont.

-Du vet att ju mer jag tjatar desto mer får du massera.
-Mmm. Men vi ska snart gå och lägga oss.

Konversationen mellan mig och Ronny utspelas i realtid, jag vet inte riktigt vad han menar. Det vet nog inte han heller, han har bara lovat mig massage hela dagen och nu sitter han där, näsan i laptopen med ett kasst spel. Gå och lägga sig förresten... Jag har ju en tårta till att göra, det är ju kalas imorgon med. Ja, jag har vispgrädde, sluta tjata.