Leka död

Milton har en ny lek eller snarare ett nytt statement kanske. Han spelar död. När vi ska gå upp för trapporna i svalen lägger han sig istället ner i en dramatisk pose.
-Men kom igen då, slarva inte i trappan!
-Död.
-Är du död?
-Ja.
-Ok, kan den döde Milton gå upp för trappan då?
-Räv.
-Ok, kan den döde räven gå upp för trappan så vi kommer in nån gång?
-Nej.

Milton hade introducerat "död" för Ronny redan dagen innan, när han skulle hämtas på dagis.
-Är det de stora barnen som leker så?
-Mmm.
-Hur dör man då?
Milton tar fram sin lilla hand och sträcker ut pekfingret.
-Skjut, skjut, skjut!
-Jaha ok, men hur låter man innan man dör då?
Milton sätter sig upp och tittar allvarligt på sin pappa. Sedan öppnar han munnen och ett knarrande, klagande ljud kommer, det håller på några sekunder och han lägger sig ner och blir tyst.
-Så pappa.

Idag när jag hämtade från dagis så gick vi till den lilla lekplatsen, vi var där en liten stund och petade på stenar. Han ville att jag skulle vända på dem.
-Snälla, kan du inte leka sånt med pappa istället? Han tycker om att vända på stenar, jag tycker om andra saker.
-Vända den! Hjälp mig...
Jag petar lite på en sten, låtsats att jag tar i.
-Oj, den är så himla tung Milton, det går inte.
-Tung den.
-Jaa, jättetung, kom nu så går vi.
-Död.
-Är du död nu?
Han sitter vid stenen och nickar.
-Ok, ska du följa med och köpa bröd då?
-Död!
-Ja, men du kan ju vara död i vagnen.
Han ställer sig upp, wow vad lätt det gick! Sen går han några steg och lägger sig i en lövhög.
-Död...
-Ja ok, Milton, du är död. Men jag är inte det och jag vill köpa bröd, kom nu!
Han gör det där ljudet, påminner om en plågad zombie.
-Vet du vad Milton, du är bäst. Jag älskar dig!
-Också älska.
-Älskar du mig?
-Nä, Milton.
-Älskar du dig själv menar du?
-Mmm. Och mamma pappa.
-Vad go du är, kom nu Miltis så går vi.
Han ligger kvar i sin lövhög och blickar mot himlen. Funderar han på Döden på riktigt?
Jag kan inte annat än att bara stå där och le, han är inte riktigt normal men han är min.