-Nej, jag vill inte bo i ett arbetarklassområde. Jag hatar arbetarklass! Jag vill bo med medelklassen i ett villaområde där alla är snälla och gulliga mot varandra!
Öh...
-Där det inte finns våldtäkter eller rån!
Öh...
Killar i blåställ som lägger om taken på de engelska radhusen på Gustavsgatan, radion är på och spelar högt. POD, "Alive". Det har regnat och blåst hela dagen och nu, precis nu, skiner solen och jag blir glad, rak i ryggen sjunger jag med; and I, I feel so alive...
Jag tar av mig skorna och kliver in på dagis. I kapprummet ser jag att de lappar jag satt upp är borta, alla utan två. När jag går in har barnen precis ätit klart sina mellanmål och fröken går och sopar upp halvtuggade paprikaskivor från golvet.
-Min mamma kommer!
Milton skiner upp och upprepar samma mening flera gånger. Han är riktigt glad.
-Hej! Har det varit en bra dag? Gick fotograferingen bra?
-Ja, det gick jättebra, svarar fröken med en förvånad röst.
-Är det någon som har hört av sig om skorna?
-Nej, jag har hört mig för också men...
Tja!
Miltons nya vinterskor är sedan torsdag spårlöst försvunna. Det är sånadär jätteoriginella som alla barn tycks ha; svarta med vit päls i.
Har de förväxlats eller följt med av misstag?
Ring oss om du ser dem :)
Strlk 24, märket Rådis.
Tack!
/Mimmi och Ronny
Jag ritade t.o.m. små skoavtryck och frågetecken på varenda jävla lapp som jag hängde på barnens fack i fredags. Han fick ha sina nya skor en dag innan de försvann. Försvann och försvann... stals!
Nä, de var inte namnade men vad fan spelar det för roll?! Man namnar ju för att de inte ska förväxlas av dagispersonalen inte för att visa att objektet har en ägare!
När han började där så köpte jag två par gummistövlar, så han kunde ha både där och hemma. Plötsligt så har han inga där, de är puts väck. De måste ju vara hemma nånstans, eller hos farmor... Men ack, de gröna ödlegummistövlarna har fått ny ägare. Samma ägare har med största sannolikhet även ett par nya vinterskor, om det inte finns två tjyvar det vill säga.
Jag kan inte låta bli att tänka på det telefonsamtal jag hade med min syster för ett tag sedan, om hennes utspel angående arbetarklass. Att hon gör allting till en klassfråga där all ondska uppstår från arbetarna och socialgrupp 3, som tycks vara hennes nya favoritord. Min avsikt nu är inte att göra detta till en klassfråga men hennes inskränkthet gör sig påmind. Nä, Gud bevare att det skulle vara någon från medelklassen som stulit Miltons stövlar och skor! Och hur fan ska jag ha råd med annat om jag måste köpa nya stövlar en gång i veckan för att nån jävla medelklassare inte har råd med hyfs?! Va fan, stjäl lite moral istället om du nu inte har vett till annat!
Jag är så fruktansvärt jävla förbannad!
När jag blundar ser jag Hasse Aro, han ser allvarlig ut och har fula glasögon. Han låter nästan som en nyhetsankare när han med sin allvarliga röst förklarar att ett par vinterskor försvunnit från ett medelklassområde. En kvinnoröst hörs i ett nytt klipp där de visar bilder på skorna. Det är en bild på Milton, det zoomas in på skorna och sen ett nytt klipp. Något som ser ut som en katalogbild på skorna och kvinnorösten berättar i vilka butiker man kan hitta sådana.
-Har du sett någon eller har du misstankar om att ett brott har begåtts... manar Hasse.
Leif G.W. skruvar lite på sig och skrockar lite när han blir utfrågad av Hasse.
-Ja, för att svara på din fråga, säger han med sin släpiga röst, så är det faktiskt så att det finns tjuvar överallt.
-Men det här är ju ett medelklassområde!
-Jo vars, skrockar han och slår armarna i kors. Men tjuvar finns det ju överallt va och...
-Kände förövaren offret?
-Eftersom ingenting annat blev stulet utan bara skorna så tyder det på att det är gjort av en person, alltså att det inte är någon liga eller liknande, utan en person som kände offret mycket väl.
-Det har kommit ett sms här, det är många som undrar om Milton kommer att få tillbaka sina skor?
-Statistiken säger ju nittionio procent. Alltså, fortsätter han på sin släpiga stockholmska, till nittionio procent kommer dessa skor att förbli stöldgods.
Han knäpper sina händer bakom nacken och lutar sig mot ryggstödet.
-Ja, tack för det Leif.
Är det för övrigt någon som ser Miltons skor någonstans eller på någon för den delen, så ta dem. För det verkar som att det är så det går till här i Bagaregården.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar