För några veckor sedan hände det en rätt så spännande sak. I ett samtal med Kai framkom det att han brukar sälja granar på Olskrokstorget i juletider.
-Så då får ni komma till mig sen! Säger han glatt till mig och Pablo.
Jag skruvar på mig lite, för jag mindes en gång när jag köpte en gran på torget. Det var den allra första granen jag någonsin köpt och jag hade sett fram emot detta i flera år, hur mysigt det skulle vara att sedan gå med lille Milton som då var dryga året och titta ut ett fint träd. Men som vanligt så blir det ju aldrig som man tänkt sig. Istället skrek han värre än värst och det gick inte att lugna honom, så han fick sitta i Ronnys knä medan jag förtvivlat sprang runt och försökte hitta en gran. Tillslut fick jag panik och sprang fram till en kille som såg ut att jobba där.
-Hej, sa jag med gråten i halsen, du måste hjälpa mig. Mitt barn bara skriker och jag måste ha en gran, snälla kan du välja ut en fin?
-Ok, sa han och jag fick bekräftat att han faktiskt jobbade där för han började ställa en massa frågor om vilken slags gran jag ville ha.
-Ge mig en fin bara, jag litar på dig.
Han tog en gran och drog ett nät över, såg lite förvirrad ut när jag inte tog den sen.
-Vänta, jag ska bara hämta min make så att han kan ta granen.
Jag kikade efter Ronny men han hade fått panik för Miltons skrikande så han hade börjat gå hemåt.
Okej, tänkte jag, jag får väl dra det där trädet efter mig hela vägen hem men jäklar vad förvånad jag blev över att få veta att en gran inte väger någonting trots att det är ett träd.
Tillslut var vi hemma och granmonteringen var igång. Men hur vi än vände och vred, justerade och pulade så var trädfanskapet snett! Vart man än befann sig så såg det ut som att granen var på väg att tippa över en. Jag kommer ihåg hur ledsen jag var, va fan jag ville ju bara ha en fin gran, en helt vanlig gran, inte något som drabbats av skolios.
-Men det finns två grangubbar på torget. Är du den som är närmast fiskebodarna?
-Nej.
-Var det du?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar